Jobbig vecka, stackars Melvin

I söndags kväll somnade en febrig och förkyld Melvin i vanlig tid. Vid tiotiden vaknade han och hade svårt att andas, så han fick sin astmamedicin och somnade om. Strax efter tolv vaknade han igen och hade jättesvårt att andas, han fick då astmamedicinen (som han bara får ta 4 gånger per dygn) igen, men den hjälpte inte alls, så Charlotte tog med Melvin till sjukhuset och akuten. Väl där blev det expressinskrivning och omedelbar behandling av 3 läkare och lika många sköterskor. Melvin var rikigt dålig med snabb och ytlig andning och lyckades inte syresätta sitt blod tillräckligt. Därför fick han förutom halvdussinet luftrörsvidgande mediciner också syrgas och någon form av dropp, medan diverse sladdar och monitorer höll koll på andningsfrekvens, hjärtrytm och syrenivå.
Efter fyra timmars behandling på akuten blev han förflyttad till barnintensiven och där fick han ligga kvar i tre dygn för att det skulle hållas koll på hans värden. Det konstaterades att Melvin hade lunginflammation och dessutom att hans astma förvärras när han är förkyld (som övriga killar i familjen). Syrgasen fick han hålla på med två nätter till eftersom han inte klarade av att syresätta blodet tillräckligt under tiden han sov och hur många olika mediciner han fick vet vi inte eftersom de blandade och gav honom genom inandning och körde in grejor i droppet titt som tätt. Rummet på intensiven var rena bunkern och eftersom han hade sladd på stortån ville han inte gå någonstans. Inte undra på att han blev uttråkad där nere efter ett tag.

På eftermiddagen-kvällen på onsdagen blev han äntligen uppflyttad på en vanlig barnavdelning. Från tredje våningen hade han utsikt över trafiken och en sjö och satt klistrad vid fönstret den första timmen. Vad härligt att se något annat än ett sjukhusrum!! Här kunde han också koppla loss alla sladdar förutom det till droppet, så då skulle tre dagars uppdämt spring göras av med. Dock satt droppet fast fortfarande, men det gick ju att lösa.

På torsdagen meddelade läkaren äntligen att det var OK att åka hem och det var ett besked som vi alla blev glada över. Gabriel sa flera gånger under tiden Melvin var på sjukhuset att "det är inget roligt att vara hemma när Melvin inte är här". Våra två pojkar tycker väldigt mycket om varandra.

Nu är det förstås inte slut på medicinerna. Antibiotika för luninflammationen, en tablett för astman, vanlig inhalation för astman och en maskin som "ångar upp" en vätska som han andas in, även den för astman. Tack och lov är antibiotikan och tabletten bara en gång om dagen, medan inhalationen är två gånger per dag och "ångan" ska tas tre gånger per dag.

Vi förstod inte riktigt hur illa det var med Melvin på söndagsnatten, men läkarna sa till oss att om något liknande händer igen ska vi inte tveka att ringa 911 eller åka in på akuten omedelbums....