Blizzard beach 2

Hans och familjen åkte upp till Orlando i tisdags förra veckan för att bo på det det välkända Baymont Inn. Utöver att bo där passade de också på att besöka SeaWorld och att gå på Universal parkerna Universal Studios och Islands of Adventure. På fredagen var planen att besöka ett vattenland, så därför körde vi upp på torsdagskvällen för att göra dem sällskap. Kan väl säga som så att vi behövde ingen GPS för att hitta till Baymont Inn.

Fredagen startade som vilken dag som helst på Baymont, dvs att Gabriel och Melvin hade yoghurt och Froot loops till frukost. Sedan iväg till Disney's vattenpark Blizzard Beach, för att vara där när de öppnade. Trots att det är "vinter" körde vi insmörjningsproceduren (soltröjor bromsar för mycket i vattenrutchkanorna) både här på morgonen och minst en gång till senare på dagen. Trots att Emma tyckte att hon var vit som en isbjörn eller något.
Mitt första mål var att åka Summit Plummit eftersom det inte blev av första gången vi var på Blizzard, pga 2,5 timmes kö. Denna gången sprang jag upp för trapporna och hade typ 3-4 personer framför mig, så efter första åket blev det till att springa upp igen för gissa om det var en grym vattenrutchkana. Ni måste bara kolla denna YouTube videon som visar hur brant den verkligen är. Efter "insano" i Brasilien är detta världens näst högsta och snabbaste vattenrutschkana. Trots att den är helt utan svängar är det lätt den bästa vattenrutschkanan jag har åkt. Jag återkommer till denna lite senare...

Melvin startade också dagen med vattenrutschkana och här har han haft ett race med Emma.

Med utgångspunkt från barnområdet där Melvin höll till, provade vi sedan på alla parkens attraktioner. De allra flesta var just vattenrutschkanor och antingen åker man som Melvin sittande på rumpan alternativt ryggen, eller så åker man i en uppblåst badring modell större anpassad för en, två eller flera personer. I de badringar som är anpassade för mer än två personer sitter man i och för sig inte på badringen i sig utan på ”golvet” de byggt in i den och då är badringen onödigt stor för att användas som badring. Sista alternativet är som Gabriel gör här nedan liggande på mage på en madrass med handtag. Som namnet kanske skvallrar om är hela badlandet gjort som en skidanläggning, så ”backen” Gabriel just åkt ner för är den som används för parallellslalom.

Backen där alla vattenrutchkanorna går ner för heter Mount Gushmore och är faktiskt Floridas femte högsta punkt. Längst upp var luften faktiskt lite tunn och det är ju inte konstigt när toppen ligger på 27 meters höjd… Tack och lov för basläger 1 på 15 meters höjd och basläger 2 på 22 meters höjd!!

Dagen var också en fysiklektion som jag har försökt illustrera på bilden nedan. Beroende på vikt har olika personer olika lägesenergi alstrad där uppe på toppen. När den sedan omvandlas till rörelseenergi finns det ju olika mycket att ta av. Förstora gärna bilden och gissa ordningen från lättast till tyngst….

I denna var det endast två tävlande åt gången och utöver själva tävlingsmomentet kittlade den också i magen, vilket jag tycker Daniella illustrerar ganska bra.

Dags för lunch och sista chansen att bättra på den egna vikten för eftermiddagens vattenrutschkanor.

När dagen närmade sig sitt slut hade jag till sist lyckats övertala Charlotte och Emma att följa med upp och åka Summit Plummet. Mer eller mindre hela dagen hade jag tjatat och försökt övertala dem och till sist orkade de väl inte lyssna längre. Upp och förbi basläger 1 och 2, till och med toppen avklarades utan syrgas. Men efter att ha nått toppen var det ytterligare en bit kvar med hjälp av trappor (toppstugan på bilden nedan är alltså en av de högst belägna byggnaderna i Florida).

Väl där uppe började dock luften ta slut för både Emma och Charlotte, i alla fall chippade de efter luft när de fick syn på hur brant Summit Plummet egentligen är. Efter lite peppning (löften om att de skulle bli kallade för kycklingar resten av året) var det först dags för Charlotte, som gav till ett skrik och gav sig sedan ut för stupet. Vid nästa gröna ljus var det dags för Emma, men hon väntade med att skrika tills hon åkt ner en bit i backen :-)

Nere på marken igen var det dags för ett foto på oss som vågade åka. Om ni undrar varför Charlottes hand ser så spänd ut så är det för att det var det enda sättet hon kunde få den att vara stilla, hon var dock pigg på att åka en gång till. Och när jag inför detta fotot la armen om Emma kände jag hur hela hon skakade efter åkturen. Daniellas fråga till henne om hon inte var glad att hon lät sig övertalas besvarades med ett: ”-Nej det är jag inte!” Det brukar vara de saker man inte gör som man ångrar mest, men Emma hävdar att det inte stämmer i detta fall.

Jag och Charlotte kan dock inte annat än att rekommendera Summit Plummet!!