Typhoon Lagoon 2

På lördagen var Melvin frisk nog att kunna njuta av ett vattenland. Men eftersom vi verkligen vill testa Aquatica när där är så lite folk som möjligt (vardag på lågsäsong) så valde vi att göra återbesök på Typhoon Lagoon. Hit åkte vi inte för att göra saker som vi missat tidigare utan bara för att barnen är så förtjusta i vattenland, tja vi vuxna också för den delen. Vi var på plats när de öppnade och de första 10 minuterna hade vi hela barnlandet för oss själva med bara badvakterna som "störde".

Melvins favorit var den samma som förra gången och även denna gång åkte han ungefär 50 gånger. Fast denna gången var det mer av "kan själv" när det var dags att bära flytringen.
Köerna här var så gott som obefintliga och turerna i "Banana Blaster", "Coconut Crusher" och "Pineapple Plunger" blev många när det var dags för Melvins middagslur. Dessa tre är alla vatten bergochdalbanor som man åker två- eller tremannaflotte i och förutom fallhöjden får man extra fart av vattenjets. Längdkravet på de åkande var 48 inches och gissa vem som är precis så lång? Gissa om Gabriel var nöjd med att vara längst i klassen?? Här kommer Charlotte och Gabriel ner efter en tur.
En annan slide som hade 48 inch som längdkrav var Humunga Kowabunga som är i stil med fritt fall, fast i en tunnel och inte riktigt så brant. Jag trodde inte att Gabriel skulle våga, men även här åkte vi massor av gånger. Här är vi nyss nedkomna efter en tur.

Enda grejen vi inte gjorde förra gången var att snorkla på "Shark reef". Stingrockor, leopardhajar, hammarhajar och tropiska fiskar i en stor pöl och där skulle jag och Gabriel snorkla. Det var dock sent på dagen och Gabriel var lite frusen, så eftersom pölen var extra kall för att fiskarna skulle trivas så valde Gabriel att stå över när han känt på vattnet.
Vi utnyttjade verkligen dagen på Typhoon till max, vi var bland de första på plats när de öppnade klockan 10 och sedan var vi de allra sista att gå därifrån vid stängningsdags klockan 17. De sista turerna gjordes när solen var på väg ner över Typhoon Lagoon berget och visst var Melvin frisk igen för han ville gärna köra på ett par timmar till.