Del 2

På kvällen den 14:e var jag och hämtade familjen Rasmussen på flygplatsen. Även om det var sent när vi kom hem hade vi lovat Gabriel att han skulle få säga hej till Ellemina.
Att han här lyckats krama Ellemina får ses som en framgång, för den något yrvakne Gabriel började med att krama Samuel i tron att det var Ellemina. Hans kommentar när vi påpekade det för honom: -Det är inte Samuel jag vill ha, jag vill ha Ellemina!

För att våra svenska vänner skulle få fylla på med sol redan från starten började vi deras första dag på ”vår” strand i Crandon Park. Samuel trivdes i det grunda vattnet och lekte ungefär lika mycket och likadant med såväl vatten som sand.

Tyvärr började det blåsa lite för mycket, så vi körde hem. Det var dock ingenting som hindrade solandet och badandet eftersom det trots allt var 32 grader varmt.

Dagen efter kände vi lite var och en att en dag till i solen kunde ger cancerforskningen ytterligare statistik och valde därför att ta en runda till Calle ocho fiesta (festivalen på åttonde gatan). För att slippa parkeringproblem tog vi metron eller ”pappas tåg” som Melvin kallar det. Här på ”min” station.

Festivalen är ungefär som Malmöfestivalen fast bara en dag och förmodligen ska man ha anknytning till den extremt latinska delen av Miami för att uppskatta den. Det sades att festivalen lockat drygt en miljon personer, så att vårt besök blev så kort gjorde varken till eller från.

Vi åkte hem och poolade en stund istället och lät Gabriel, som hade fått feber, vila ut.

Sedan bar det av hem för matlagning och då hände en liten olycka…

…som städades upp.

På kvällen spelades det en del på min födelsedags present. Undrar vem som hade roligast när de spelade, barnen eller papporna? Fast svaret blir nog Charlotte!!

Det var tur vi köpte en större soffa, för så här har det sett ut på morgnarna de senaste dagarna.