Julafton...

...är förmodligen den dagen på året som går allra långsammast om man är i åldern då man.... ja ni vet... tror på... Gabriel ville absolut inte gå till poolen eller någonting annat för han väntade minsann på tomten som skulle komma på kvällen. Att klockan bara var 12 brydda han sig inte om, utan satt med längtande blick och tittade på julklapparna under granen. Att det hamnat klappar under granen berodde såklart på att tomten inte kan ha med sig så många presenter till alla barnen. Men så klockan 16 så var det plötsligt någon som knackade på dörren
Gabriel var, efter att han slutat gapa och stirra, den perfekte värden till tomten, som sa: "Gabriel, do you know how hard it was to find you? You moved and didn't tell me!" Ja, vi fick till och med förklaring till tomtens solglasögon och inte helt oväntat är tomten som kommer från nordliga breddgrader inte van vid Miami's gassande sol.

Melvin däremot. Det var ju hans första riktiga möte med tomten. Han satt i min famn och likt en metalldetektor blev reaktionen i Melvin värre och värre desto närmre vi kom tomten. Ett par meter ifrån var OK, men med ett minskande avstånd ökade darrningarna i Melvins kropp och "Melvin rädd tomten" slank ur hans mun. Närmre än bilden nedan gick inte utan att han skrek högt.

När tomten hade gått sa han dock ett antal gånger att tomten var snäll och det är väl inte att undra på när han hade med sig så många presenter.

Gabriel var också nöjd, trots att det inte ser så ut här.

Här håller "Melvin" på att packa upp en leksak som han har lekt med de senaste 4 månaderna när vi har varit på "Target" och handlat.

Kvällen avslutades med sällskapsspel och en del direktimporterade (via Gullvi och Ronny) godsaker. Just på bilden nedan sitter vi och äter den lokala Ris a la maltan, "Rice pudding", som faktiskt var riktigt god och smakade som vilken hemmagjord tomtegröt som helst. Mums.

Gabriel var med och spelade ett tag, men tyckte efter ett tag att det var bättre att läsa en av de nya böckerna och äta Ahlgrens bilar. Givetvis båda två samtidigt, så det blev lite bry att vända sida eftersom tanken att släppa skålen med bilarna inte fanns. Att stoppa i sig bilarna var inget problem, det var bara att stoppa ner huvudet i skålen...

Så här i efterhand kan vi konstatera att det går att fira jul här också, men inte ens nu, eftar att julafton har varit, kan vi påstå att någon julstämning har infunnit sig. Någon som definitivt bidragit till att julstämningen har uteblivit är att vi inte fått den överdos av kontakt med släkt och vänner. Hade det inte varit för att Gullvi och Ronny firade jul hos oss, hade vi säkert spenderat julafton med att gråta ikapp. Till alla er som känner sig träffade vill vi säga att vi saknar er jättemycket och vi "garanterar" att vi inte kommer att spendera mer än en jul till här i Miami.